Sardinien är en ö i Medelhavet, och även om den tillhör Italien har den sin alldeles egna vinkultur. Det är omkring åtta timmar med expressfärja från det italienska fastlandet, och det avståndet märks både i landskapet och i vinerna. Klimatet är utpräglat medelhavsklimat med kraftig värme och ljus, och ön drabbas av scirocco-vinden som blåser in från Nordafrika. Vill du förstå sardiskt vin hjälper det att känna till terrängen: bergiga inre trakter som Barbagia och Gennargentu, kustnära låglandsslätter som Campidano och en jordmån som spänner från granit och lera till vulkaniskt material och sand.
Vinhistorien går långt tillbaka. Fenicierna förde vinodlingen till ön under antiken, och det spanska styret under Aragon-dynastin från fjortonde till artonde århundradet satte tydliga spår i både dialekt och vinstil. Fram till 1950-talet var odlingen i hög grad baserad på jordbruk i mindre skala, och först från 1970-talet gick ön på allvar från bulkvin (vino da taglio) till buteljerade viner på flaska. Andelsvinerierna spelade en central roll i denna modernisering från mitten av 1980-talet.
Bland de vita druvorna står vermentino starkast. Den trivs i det torra, väl ventilerade klimatet och ger mest uttryck på magra jordar som håller växten i schack, gärna i svalare mikroklimat med stor skillnad mellan dag- och nattemperatur. I Gallura i det nordöstra hörnet, där granitjord och tunn sandig mull präglar korkekslandskapet, odlas druvan i högt belägna vingårdar. Vid sidan av vermentino finner du också nuragus, torbato och vernaccia.
På den röda sidan är cannonau öns kännetecken. Druvan är densamma som Spaniens garnacha och Frankrikes grenache och fördes enligt traditionen till ön under Aragon-dynastin. Carignano är den italienska benämningen på carignan, som du också känner igen från Spanien och Frankrike, medan monica tillför ytterligare en lokal röst till paletten.
Sardinien har sett mindre vininvestering än Sicilien och är fortfarande glesbefolkat, och just det gör ön intressant. Här möter du viner som bär prägel av macchia-vegetationens vilda salvia, mynta, fänkål och myrten, och av ett landskap som har bevarat sin egen rytm.