Välkommen till nionde och sista delen av serien Vinets stora druvor. Vi avslutar där många italienska vinresor börjar, nämligen i Toscana. Sangiovese är hjärtat i toskanskt rödvin, och när du förstår denna druva öppnar du dörren till namn som Chianti och Brunello di Montalcino.
Sangiovese är på många sätt en druva som belönar tålamod och nyfikenhet. Den är sällan prålig vid första klunken, men den har en frisk syra och en spänst som gör den till ett av de mest matvänliga rödviner du kan ha i glaset. Låt oss titta närmare på var den kommer ifrån, hur den smakar och vad du ska ha till.
Vad du lär dig
- Var Sangiovese härstammar ifrån, och var den odlas i dag
- Hur du känner igen druvans friska syra, fasta tanniner och arom
- Vilken roll Sangiovese spelar i Chianti, Brunello och andra toskanska stilar
- Vad Sangiovese passar till på bordet
Var Sangiovese kommer ifrån
Sangiovese är en blå druva som har sina rötter i Toscana i centrala Italien. Den har odlats här i många århundraden, och det finns spår av odling ända tillbaka till 1300-talet. I dag är Toscana fortfarande druvans viktigaste hemvist, men den trivs också i grannlandskapen Umbria, Marche och Lazio.
Utanför Italien hittar du Sangiovese planterad i bland annat Kalifornien, Argentina, Australien och Frankrike, men det är i Italien druvan på allvar visar sitt sanna uttryck. Den uppträder under flera lokala namn, bland annat Brunello och Morellino, vilket kan verka förvirrande, men det är samma druva i olika förklädnader.
Sangiovese mognar sent och behöver varma odlingsförhållanden för att nå sin fulla mognad. DNA-analyser pekar på ett möjligt släktskap med druvan Ciliegiolo, vilket bidrar till att förklara druvans körsbärsaktiga karaktär.
Så smakar Sangiovese
Om du ska komma ihåg en sak om Sangiovese, så är det denna: frisk syra och fasta tanniner. Det är dessa två element som ger druvan dess karakteristiska spänst och gör den så väl lämpad till mat.
På aromsidan möter du ofta friska, röda körsbär och plommon, gärna med en örtig, jordig underton och en aning torkade kryddörter. Alkoholen ligger vanligtvis på en måttlig nivå, och vinet är som regel torrt. I sin renaste form kan Sangiovese ha en lätt metallisk eller mineralisk avslutning, vilket en del upplever som en del av druvans charm.
Stilen varierar en hel del beroende på klon och vinframställning. Sangiovese kan ge allt från lätta, friska och spröda rödviner till mer fylliga och koncentrerade utgåvor som mår bra av några år på flaska och fat. Flera av de mest seriösa uttrycken har nytta av lagring innan de visar sin bästa sida.
Chianti, Brunello och toskanska stilar
Sangiovese är den bärande druvan i tre av Italiens mest kända rödviner: Chianti, Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano.
I Chianti uppträder Sangiovese ofta i sällskap med andra druvor. Traditionellt har man blandat den med bland annat Canaiolo och Malvasia Nera, vilket kan ge en lite rundare och mer lättillgänglig stil. Resultatet är ofta ett friskt, matvänligt rödvin med tydlig körsbärsprägel.
I Brunello di Montalcino spelar Sangiovese huvudrollen helt ensam. Här uppträder druvan under det lokala namnet Brunello, och stilen är vanligtvis mer koncentrerad och lagringsduglig. Det är viner som ofta har nytta av förlängd lagring innan de vecklar ut sig helt. Vino Nobile di Montepulciano är en tredje klassisk toskansk stil, där Sangiovese åter står i centrum.
Från lätt till fyllig
Poängen är att Sangiovese inte är en fast smak, utan en utgångspunkt. Vinmakarens val, druvans klon och lagringen avgör om du får ett lätt och sprött vardagsvin eller ett djupt, strukturerat vin till de stora tillfällena.
Klassiska områden och stilar
Vill du utforska Sangiovese är Toscana det naturliga stället att börja. Här hittar du både de friska, fruktdrivna stilarna och de mer allvarliga, lagringsdugliga utgåvorna. I Umbria, Marche och Lazio möter du varianter som ofta har en lite mer rustik och jordnära prägel.
Ett gott råd till den vane vindrickaren: smaka dig genom olika toskanska områden sida vid sida. Du kommer snabbt att upptäcka hur terroir, alltså samspelet mellan jord, klimat och läge, sätter sin prägel på samma druva. Den friska syran och körsbärskaraktären går igen, men uttrycket byter karaktär från område till område.
Många Sangiovese-viner har också legat på fat, och här kan du uppleva hur tid på ek tillför en mjukare textur och toner av kryddor och vanilj som spelar upp mot druvans naturliga friskhet.
Så dricker du Sangiovese
Sangiovese är född till middagsbordet. Den friska syran är en gåva till mat, eftersom den skär genom fetma och friskar upp gommen mellan varje tugga. Tänk på italienskt kök i bred bemärkelse: pasta med tomatbaserade såser, pizza, lasagne, grillat kött och lagrade ostar.
Just tomatens syra är en klassisk utmaning för många rödviner, men här möter Sangiovese den på lika villkor. Det är en av anledningarna till att druvan passar så naturligt till det toskanska köket.
Serveringstemperaturen betyder en del. Ett lätt, friskt Sangiovese mår bra av att serveras en aning svalare än rumstemperatur, medan en mer fyllig och lagrad utgåva tål att stå lite varmare. Till de yngre, friska stilarna behöver du sällan dekantera, medan de mer koncentrerade vinerna kan ha nytta av lite luft i glaset eller karaffen.
Kort sagt
- Sangiovese är en blå druva med ursprung i Toscana, där den fortfarande har sin viktigaste hemvist.
- Den kännetecknas av frisk syra, fasta tanniner och aromer av röda körsbär och plommon.
- Druvan är den bärande kraften i Chianti, Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano.
- Stilen sträcker sig från lätt och spröd till fyllig och lagringsduglig beroende på klon och vinframställning.
- Den friska syran gör Sangiovese till ett utmärkt sällskap till tomatbaserade rätter och italiensk mat i allmänhet.
Ofta ställda frågor
Är Chianti och Sangiovese samma sak?
Inte riktigt. Sangiovese är druvan, medan Chianti är ett toskanskt område och en vinstil där Sangiovese är den bärande druvan. I Chianti blandas Sangiovese ofta med andra druvor som Canaiolo och Malvasia Nera.
Varför smakar Sangiovese så friskt?
Det beror på druvans naturligt höga syra. Tillsammans med de fasta tanninerna ger det ett spänstigt och matvänligt vin som friskar upp gommen och spelar fint ihop med syrliga rätter.
Redo för nästa steg?
Med Sangiovese rundar vi av serien Vinets stora druvor, men din egen resa har bara börjat. Har du lust att jämföra ett friskt, lagrat rödvin med ett mer robust sådant, kan du dyka ner i Nebbiolo, Piemontes kung, eller återvända till de tidigare avsnitten om till exempel Pinot Noir och Cabernet Sauvignon.
Det bästa sättet att lära känna en druva på är att hälla upp och smaka efter, gärna tillsammans med en rätt du tycker om. Kom ihåg att den bästa kombinationen alltid är det vin du tycker om, till den mat du tycker om. Kika förbi vårt utbud av toskanska viner och hitta en Sangiovese du har lust att sätta till bords.
